Historien om Euphony Records (och magnifik utlottning)

"Att driva ett litet skivbolag är ofta kostsamt, tidskrävande och krångligt!"

"Toppen, då kör vi på det!"

Nu tror jag inte att det var exakt så jag och min kompis Martin resonerade när vi 1997 startade Euphony Records, men attityden i den tidens do-it-yourself-scen handlade väl just mycket om att få saker och ting att hända "här och nu". Och inte så mycket om eftertanke och noggranna kalkyler. Hur som helst, vårt gemensamma hardcoreband Get Up & Go'ers och Martins "emocore"-band Interstate planerade båda att släppa sina första plattor så varför inte slå påsarna ihop och bilda ett skivbolag? Sagt och gjort, vi lånade namnet från mitt fanzine Euphony och satte bollen i rullning.

Vi hade förstås ingen kunskap överhuvudtaget om hur det gick till att ge ut skivor, så det var verkligen "learning by doing". Martins lillebror Jonas (som även spelade i Interstate) kunde "data" så han fick göra skivomslagen. Att korrekturläsa stavningen på låttitlarna på baksidan var mindre viktigt och att få ordning på ljudet på Get Up & Go'ers inspelning var i princip omöjligt, men på något sätt lyckades vi alla fall till slut få några rejäla lådor med cd-skivor levererade. Då blev det minsann reportage i lokaltidningen Smålandsposten!

Båda de där första två släppen var ekonomiska missräkningar, men åtminstone Interstate-skivan lät bra och fick gott mottagande. Get Up & Go'ers debut-cd ville vi helst glömma så fort som möjligt. Med tiden blev bolaget något bättre och "proffsigare" - delvis tack vare en del matnyttiga tips från Henke på Linköpingsbolaget Bridge Of Compassion. Vi släppte tunga hardcorebandet Backside LKPG och en split-vinylsjua med Burning Flames och Get Up & Go'ers. Den sistnämnda sålde hyfsat och vi fick till och med göra en andra press. Vid det här laget pressade vi skivorna i Tjeckien vilket gjorde att de blev, återigen något, billigare att tillverka. Å andra sidan minns jag ett antal omständliga telefonsamtal med Natasha på GZ Medias "customer service". Varför dröjde vår beställning? Och skulle vi hinna få skivorna innan turnén? "Yes sir, everything is in order - no problem!".

Euphony Records blev så småningom främst en kanal för att släppa vårt eget band Get Up & Go'ers. Vi var ute och spelade en hel del och strävade hela tiden framåt med nya låtar. Vårt mest ambitiösa projekt var vårt tredje album "Before you go" som vi både släppte på cd (575 exemplar) och 10" vinyl (525 exemplar). Även de skivorna sålde bra, och trots att vi la ut ett antal tusenlappar på produktion och tryck så tror jag att vi till slut gick runt. Trots att vi sålde skivorna för typ femtio spänn! Som de flesta små skivbolag på den tiden så bytte vi även skivor med andra, liknande små skivbolag. Med blandat resultat. Skivorna vi fick in från exempelvis belgiska bolaget Genet Records (som bland mycket annat släppte splittarna med Bob Tilton/Reiziger och Separation/Serene) var lätta att sälja vidare, medan det vi "tradade" till oss från något risigt spanskt hardcorebolag snabbt hamnade i reabacken och, i bästa fall, slumpades bort för en tia. Vi byggde i alla fall upp en liten distro som vi släpade runt till våra spelningar. Jag gillade alltid att prydligt placera skivorna på försäljningsbordet och att sätta en "pinne" i anteckningsblocket för varje såld skiva. Tror nog att det bor en liten kamrer i mig ändå!

När Get Up & Go'ers la ner verksamheten så rann även skivbolaget ut i sanden. Ett av våra sista släpp var en split-sjua med Dead End (med Henke från Outlast på sång). Den skivan var ett fint samarbete mellan fyra labels som delade på kostnaderna och på skivorna - i sann hardcoreanda. Har för mig att vi gjorde 1200 exemplar av den skivan - inte så dåligt i sammanhanget!

Tyvärr finns ingen av Euphony Records utgåvor på Spotify, men det går fortfarande att få tag på en del av de fysiska skivorna. Under förrådsstädningarnas tidevarv dök det faktiskt upp lite av våra skivor, så jag tänkte lotta ut ett par skivpaket innehållandes:

Interstate cd

Backside LKPG cd

Get Up & Go'ers - "Before you go" cd

Skriv en kommentar här på bloggen eller på min Instagram så kör jag en utlottning inom kort!

Pastoratet (intervju)

Ändå sedan åttiotalet har "landsortspunken" och banden från de svenska småstäderna inte bara väsnats högt utan även i högsta grad varit bidragande till scenens fortlevnad och välmående. Orter som Töreboda, Hofors och Köping är väl knappast några metropoler men har fostrat storheter som Asta Kask, Radioaktiva Räker och Charta 77. Pastoratet, som huserar i Tidaholm och Skövde, trivs med livet på Västgötaslätten men ser både för- och nackdelar med att som band verka på en mindre ort. 

- Fördelen verkar vara att vi inte är så trendkänsliga som storstadsband är, svarar bandets trummis Henrik Bromander i en mailintervju. Vilket paradoxalt nog också är våran nackdel när det kommer till att få gig i storstäderna (förutom Stockholm där vi spelat en del). I storstäderna verkar scenen också vara väldigt uppdelad och inte speciellt sams sinsemellan har vi förstått. Så är det inte alls här utan vi försöker hjälpa varann och fixa gig ihop även om vi spelar helt olika punkstilar. Det gör bara scenen mer levande. Dessutom är vi ju hyfsat inavlade och alla spelar med alla i olika band så jag tycker vi har en go gemenskap. Nackdelen är att det inte finns så mycket ställen att spela på tyvärr.

Det var just i "storstan" - på Stockholm Punk Rock Weekend 2019 -  som jag hörde bandet första gången. Det var tidigt på kvällen, rätt lite folk och så där typiskt seg stämning, men Pastoratet piggade upp och imponerade med sin starka punk - med svenska texter förstås men med en hel del influenser från amerikansk skatepunk. 

- På de två senaste släppen, "THLM" och "Mvh Grannen", hittade vi verkligen vårat sound på riktigt och på de nya låtarna har vi tagit det hela ytterligare ett steg tycker jag. Det är en blandning av alla möjliga stilar. Amerikansk punk, hardcore, pop och en gnutta hårdrock i en salig blandning. Folk har ibland lite svårt att placera in oss i ett fack och det är vi väldigt stolta över faktiskt. Vi vill inte vara förutsägbara utan gör precis vad vi känner för och det tycker jag verkligen att vi har gjort på de nya låtarna. Som låtskrivare har vi även börjat samarbeta och hjälpa varandra mer än att göra låtar på varsitt håll, och det gör att vi breddar oss och får fram mer av det goda i allas idéer.

De nya låtarna kommer så småningom att hamna på en splitskiva med Norra Hospitalet från Luleå.

- Det blir en vinylsplit med fem låtar vardera och den kommer att släppas på Second Class Kids Records där vi även släppte vår förra skiva. Idén att släppa en split med Norra Hospitalet kommer ifrån Second Class-Per och vi nappade direkt så klart. Skitkul! Det är coolt när punkband hjälper varandra på det sättet och förhoppningsvis hittar vi några nya lyssnare uppåt i landet - dom är ju ifrån Luleå - och "Hospitalet" lär hitta nya lyssnare i våra trakter.

Men tillbaka till deras tidigare släpp "Mvh Grannen". Med tanke på skivtiteln kan man ju undra om Pastoratet själva råkat ut för några mardrömsgrannar?

- Ja, för fan, svarar Henrik. Min värsta granne är mig själv! På det glada nittiotalet bodde jag väldigt centralt i en gammal kåk med tre lägenheter där jag, en raggare och en technosnubbe bodde. Raggaren var lite äldre, bodde i mitten och var nyskild och hade ett väldigt litet barn som han hade varannan vecka. Och jag var arton år och nyutflyttad från föräldrahemmet...det kan ju bara gå på ett sätt. Det blev ett hejdlöst suparnäste där jag och technosnubben hade fest minst tre gånger i veckan. Raggaren var förstås precis skogstokig. Det spyddes, stökades och tonårsbråkades onsdag, fredag och lördag - vecka efter vecka. Raggaren blev till slut helt knäckt, slog ner min bror (han trodde det var jag!) och flyttade därifrån. Vilken lam jävel tänkte jag, ha ha! Nu fattar jag inte hur jag kunde vara så dum och egoistisk. Jag hade fan spöat upp mig själv direkt!

Lyssna på "Mvh Grannen" på Spotify!

Lyssna på "THLM" på Spotify!

Till sist - Pastoratet minns sitt nittiotal och listar några gemensamma favoriter från skatepunkens guldålder:

NOFX: "Punk in drublic"

Lagwagon: "Hoss"

Strung Out: "Suburban teenage wasteland blues"

Propagandhi: "How to clean everything"

Pennywise: "About time"

No Use For A Name: "Leche con carne!"

Good Riddance: "Operation Phoenix"

och självklart...

Bad Religion: "Generator"