torsdag 11 juni 2020

Speedway (recension)


Speedway
"S/t"
Svensk hardcorekultur

"Break every barrier/ face every doubt/ in search of the spark/ that will light a fire inside", sjunger Speedway i öppningsspåret "S.O.F." på sin självbetitlade debutsingel. Stockholmsbandets texter blickar överlag inåt, och det är knappast någon slump att just ordet "inside" förekommer i fyra av fem låttexter. Det handlar om att hitta sig själv, om en strävan att bli en bättre människa. I slagkraftiga låten "Endless stride" heter det att: "I truly believe that we can transcend/ and find real peace in the end". En fin tanke, förstås.

Bandet, med folk som tidigare hörts i bland annat Time To Heal och Existence, kör någon slags youth crew-inspirerad hardcore, fast i modernare tappning. Det är välspelat, och en gammal "nittiotalsgubbe" som mig själv kan dra lösa paralleller till band som Mouthpiece eller varför inte Section 8. Det är en mer en fråga om "snygg rockighet" än om rått, rödglödgat mangel. Men Speedway gör bra hardcore - inget snack om  den saken - och sångaren Anton Larsson har en träffsäker pipa. Även om hans bandkamrater gärna hade fått assistera med en och annan rejäl hockeykör.

En anteckning i marginalen: Efter att jag läst Tony Rettmans bok "Straight edge - A clear-headed hardcore punk history" började jag återigen lyssna mycket på Baltimore-bandet Mindset - som även de rörde sig i ett, typ, modernt youth crew-territorium. Ett fantastiskt band med totalt engagemang och fullt fokus. Till den nivån har Speedway en bit kvar, men det ska bli intressant att följa deras fortsatta utveckling.
(betyg: 7 av 10)


Videon till "Endless stride":


torsdag 4 juni 2020

Rata Negra (intervju)


Uno, dos, tres - vamos! Hur är det med spanskakunskaperna egentligen? Att Rata Negra betyder "svart råtta" kan de flesta möjligtvis räkna ut, men i övrigt behöver man inte vara särskilt bevandrad i spanskan för att förstå sig på (och dyrka!) Madrid-trion.

Punkens språk har som bekant inga barriärer och Rata Negra talar direkt och från hjärtat. Bandets dystra, mörka punkpop har vassa gitarrer och distinkta basgångar. Lägg därtill sångerskan Violeta Terrobas i det närmaste perfekta melodikänsla, och man kan lätt konstatera att deras andra album "Justicia cósmica" var en av 2018 års mest angelägna skivor. I slutet på förra året kom singeln "La hija del sepulturero" ("dödgrävarens dotter" på svenska), där bandet låtit sig influeras av en gammal dikt av spanske poeten José Maria Gabriel Y Galán.
- Ja, låttexten "Qué tendrá?" är inte dikten ordagrant, svarar bandet i en mailintervju. Men den är inspirerad av dikten med samma namn som skrevs av Galán i början av förra århundradet. Den betyder egentligen inget särskilt för oss, men ämnet han valde hade definitivt kunnat vara en av våra låtar. Poeten använder svart humor när han berättar om hur dödgrävarens dotter har på sig en ny, vacker klänning varje dag och hur alla misstänker att kläderna är hämtade från de flickor som han har begravt. Det är roligt men hemskt på samma gång, och vackert på något sätt. Och det är sakerna som vi själva älskar att skriva om. Vår vän Hector från bandet Sudor läste den här dikten och tänkte på oss. Han skickade den till oss och vi älskade den direkt och gjorde låten.

Singelns b-sida är en cover på spanska åttiotalsbandet Disenos låt "Problemas no". I ett tidstypiskt Youtube-klipp från en TV-inspelning från 1983 studsar originalartisterna och deras bakgrundsdansare bekymmerslöst runt till färggrann syntpop - en stark kontrast till Rata Negras svårmodiga framtoning.
- Diseno var ett new wave-band från åttiotalets stora spanska musikscen. Åttiotalet här i Spanien var ett väldigt produktivt årtionde musikaliskt sett, och vi älskar att upptäcka alla de banden och alla olika sound och scener. Vi har lyssnat på "Problemas no" ett tag. När vi hittade den låten, så älskade vi allt med den - sättet som artisterna klädde sig på, soundet, själva låten och de konstiga rytmändringarna. Men mest av allt gillade vi texten, och hur naiv och glad den är. Sådana texter brukar ju vi inte ha. Vi tenderar att skriva om nedstämdhet, döden och om att bli gammal - deppiga saker. Så vi tyckte att det var roligt och utmanande att göra en cover på en så glad och sorglös låt.

Rata Negra bildades för några år sedan i den spanska huvudstaden av medlemmar från banden La URSS och Juanita Y Los Feos. Förutom redan nämnda Sudor vill Rata Negra även tipsa om andra spanska band som Futuro Terror, Las Morsas, Arrotzak och Tentáculo (mycket gött där!), men har inte bara positiva saker att säga om punkscenen i just hemstaden Madrid.
- Den känns gammal och ganska tråkig. Det finns många nya popband, men det verkar som att punk är något för gamla människor numera. När det bara är samma människor år ut och år in så blir det lite deppigt och tråkigt. Men det saknas också bra spelställen, så jag antar att det är del av problemet också.

Trots att Covid-19 lagt sig som ett täcke av oro över världen hoppas Rata Negra att snart vara igång med inspelningarna av sitt nästa album.
- Vi jobbar på det. Innan allt detta hade vi en tanke om att börja spela in under början av sommaren. Vi får hoppas på att saker och ting återgår till det normala snart så att vi kan komma igång.

Länk till Rata Negras Bandcamp